Berättelsen om Bryggeriet, del 2

När flygplan, funkis och folköl möts

Mitt bland inflygningsljus och funkisfasader reste sig en hypermodern industrikatedral för folkhemmets törst och ett av Nordens största bryggerier – Pripps. Hur blev det så? Arkivarien och kulturhistorikern Hampus Busk guidar oss vidare genom en plats där idéerna aldrig verkar ta slut.

”Exklusivt, romantiskt och fullt av framtidstro”

 En symbol för framtidens Stockholm
– Ska vi prata om vad som gör Ulvsunda industriområde så speciellt, då måste vi börja i luften, säger Hampus Busk.

– Bromma flygplats invigs 1936 och blir en symbol för framtidens Stockholm. Det är inte bara en start- och landningsbana, utan ett helt arkitektoniskt koncept med terminalbyggnaden, Brommaplansrondellen och Drottningholmsvägen i sammanhängande funkisstil.

Flyget var exklusivt, romantiskt och fullt av framtidstro. Terminalen, ritad av modernisten Paul Hedqvist, blev stilbildande.

– Allt från byggnadens form till trafiklösningarna signalerade modernitet, säger Hampus. Flygplatsen påverkade dessutom hela stadsdelen. Byggnader fick inte vara för höga, det var endast Pripps som fick dispens för sina skorstenar. Den nära samlevnaden mellan flyg och fabrik hade aldrig godkänts idag.

– Visst är det fascinerande, säger Hampus.

– Man kan fortfarande se inflygningsljusen lysa från fabrikstaken.

”Logistik och läge i perfekt balans”

Redan på 30-talet började livsmedelsindustrin ta plats i Ulvsunda. Alkoholpolitiken stramades åt och nya dryckeskategorier som Pommac, julmust och läsk tog över.

– Fruktus var först ut, berättar Hampus, och det banade väg för något ännu större. På 60-talet ville Pripps samla sin produktion till ett fåtal jätteanläggningar. Ulvsunda var perfekt. Här fanns industrimark, vattentäkt och kaj för spannmålsfartyg.

– Det var logistik och läge i perfekt balans.

Över tre miljoner tegelstenar
Arkitektkontoret Anders Berg, specialiserat på flygplatsmiljöer, vann det stora bryggeriuppdraget.

– Det märks, säger Hampus. Bryggeriet ritades med flygplatsens logik: raka linjer, tydliga flöden och storskalighet.

Från öst kom spannmålsfartygen. Råvarorna gick in i silos, vidare till mälteri, brygghall, tapphall och lager. Allt i rak linje.

– Det är som att läsa ett produktionsschema i tegel, säger Hampus. Byggnaden är ett skolexempel på senmodernism. Funktionalistisk i grunden, men monumental i skala. Nästan skulptural.

– Man skulle kunna förstå byggnaden med blicken, säger Hampus.

Och materialet? Tegel. Mycket tegel. Över tre miljoner tegelstenar – fler än i Stockholms stadshus.

– Det säger något om ambitionen, påminner han.

”En plats där stora idéer får rum”

Människorna mitt i maskineriet
Det planerades inte bara för maskineriet utan även för människorna. På bryggeriområdet fanns gångbroar, trädalléer, fikarum, omklädningsrum, fotbollsplan och ett levande fackföreningsliv. Ett minisamhälle, mitt i fabriken. När bryggeriet invigdes 1970 var det ett av Europas mest avancerade. Här testades mellanöl, plastbackar och nya lanseringar – ett laboratorium för både idéer och produktion.

Men inget varar för evigt. När Carlsberg tog över på 2000-talet flyttades produktionen till Falkenberg. Återigen tog staden över rodret. Genom bolaget Sankt Erik Markutveckling köptes fastigheten och nya visioner tog fart. Tapphallen och kajen står kvar. Och på samma plats där folkhemmet en gång tappade sin öl utvecklas just nu Stockholms nya idrottscentrum. Målet är att forma platsen till ett självklart nav för idrott och kultur, en pulserande mix i en klass för sig.

– Det här är fortfarande en plats där stora idéer får rum, avslutar Hampus.

Där historia, arkitektur och framtidsdrömmar vävs samsas.