Född med ett klot i handen

När Leo Brood Björk berättar om sitt liv med boule är det svårt att inte ryckas med. Energin, ödmjukheten och den där totala kärleken till sporten.

– Min morbror spelade VM 1980. Då fanns jag inte ens, men jag brukar säga att jag föddes med ett klot i handen.

Det dröjde inte länge innan hans egen resa tog fart. Sex år gammal började han spela. Vid åttaårsåldern kom första silvermedaljen.

– Vi kom tvåa… Det var bara två lag, erkänner han.

Men känslan var äkta och gav blodad tand. Som elvaåring gick han till semifinal på sitt allra första SM. Och där någonstans började allt på riktigt.

”Jag tränade, tävlade och kunde nästan leva på det ett tag.”

Nätter på boulebanan och vägen till landslaget
Leo beskriver sin ungdom som en enda lång, lycklig träningsperiod. En kompis hade en boulebana på tomten. De spelade efter skolan, på helgerna – och när mörkret föll tog de fram en lampa för att kunna fortsätta. Sommar efter sommar.

– Vi spelade jämt. Det var det enda vi gjorde. Då blir man bra. Jag kom in i juniorlandslaget, vann SM-guld. Allting föll liksom på plats.

Men när han fyllde 18 tog livet en annan riktning. Resor, jobb och nya intressen. Boulen fick vila… i 15 år. Suget fanns ändå kvar. Till slut gav han efter.

– Jag flyttade till Frankrike i några månader bara för att spela boule. Jag tränade, tävlade och kunde nästan leva på det ett tag.

Senare blev Leo förbundskapten för juniorlandslaget, spelade i det svenska landslaget, vann fler SM-guld och nådde en nivå som få i Sverige kan mäta sig med.

”För mig är boule som schack.”

Strategispel med hjärta och hjärna
– För mig är boule som schack, förklarar han. Strategin är lika viktig som precisionen. Det är så mycket mer än att bara kasta klot. Många beskriver sporten som 25% teknik, 25% taktik och 50% mental styrka. Framför allt är det en sport för alla.

– Ja, det är inte en gubbsport. Boule är inkluderande. Varken kön, ålder, kropp eller rörlighet ger någon fördel. Det är det som gör sporten så unik, menar Leo.

– Jag skulle påstå att teknik och bollkänsla är viktigast i början. Ju bättre en blir desto viktigare blir det med taktiken och såklart den mentala biten, att kunna prestera i skarpt läge.

Comebacken som blev SM-guld
Ett av Leos starkaste minnen kom för bara två år sedan. Han hade slutat tävla, men ställde ändå upp i SM, mest för att spela och hänga med två barndomsvänner.

– Ingen av oss trodde att vi skulle gå så långt. En skulle hinna med ett tåg till en festival. Jag skulle ta färjan till Tyskland. Men helt plötsligt stod vi i final. Och vann.

– Det var galet. Jag tror att just att vi inte förväntade oss något gjorde att vi spelade bättre.

Året efter tog trion brons.

”Boule är inkluderande, roligt och alla kan vara med.”

När passionen skiftar form
Det som till slut fick Leo att trappa ner tävlandet var en annan passion: hållbarhet.

– Jag jobbade på restaurang och såg hur mycket mat som slängdes. Och då tänkte jag: varför inte kombinera det här med boule, världens mest sociala sport?

Resultatet blev Sustainaboule – en hållbar restaurang där gemenskapen runt boule, kreativitet och respekt för resurserna står i centrum. Där matsvinn och matglädje möts.

En självklar sport i Ulvsunda Idrottscentrum
När Ulvsunda Idrottscentrum nu växer fram är boule en av de sporter som får en stor och efterlängtad plats. Här ska fler barn, unga och vuxna kunna upptäcka sporten och växa i den, precis som Leo gjorde. Och kanske är det just hans engagemang som inspirerar allra mest. Hans kärlek till spelet och hans övertygelse om vad boule kan vara. För som han själv beskriver det:

– Boule är inkluderande, roligt och alla kan vara med. Det är det som gör boule så speciellt. Alla kan spela.

Nyfiken på boule? Här är Leos råd
Hitta någon att spela med. Det blir roligare, du lär dig fortare och du får uppleva hela grejen med taktiken, snacket och gemenskapen. Och är du nybörjare? Gå fram till lillen. Det är där spelet händer.

– Jag kan se nybörjare på hundra meters håll, de står nämligen alltid kvar vid ringen.