Från mattkanten till OS-pallen

Genombrottet kom 2024. Inför fullsatta läktare tog Tara Babulfath Sveriges första olympiska medalj i judo – ett brons som skrev in henne i idrottshistorien. Då bara 18 år gammal. Men för Tara själv var det inte ett slutmål. Det var ett steg på vägen.

– OS är en dröm. Att få uppleva det, och dessutom ta medalj, var helt fantastiskt. Men det som verkligen satte tonen den dagen var energin. Publiken, människorna runt omkring mig och känslan av att allt stämde.

”Bakom medaljen finns ett liv präglat av mattor, resor, disciplin och en stark kärlek till kampsport".

Uppvuxen på mattan men på sin egen väg
Tara är uppvuxen i en familj där brottning alltid varit närvarande. Båda hennes föräldrar är elitidrottare, och brottarmattan har varit en självklar del av barndomen. Samtidigt var det viktigt att hitta något eget.

– Mamma var noga med att jag och mina syskon skulle få prova egna sporter och skapa vår egen identitet. Jag älskar brottning, men när jag började med judo kändes det direkt rätt.

Hon var runt åtta år när hon klev in i judohallen för första gången. Klubben låg nära hemmet, sporten kändes bekant men var ändå något nytt.

– Brottning och judo är ganska lika, så jag fastnade snabbt. Och jag har alltid dragits till kampsport. Aldrig lagsport, faktiskt.

Världen som träningsplats
Elitlivet i judo har tagit Tara långt bortom Sveriges gränser. Träningsläger och tävlingar har blivit ett sätt att se världen från insidan och inte som turist, utan som idrottare.

– Jag har varit i Kazakstan, Kosovo, Uzbekistan och Tadzjikistan, udda länder jag nog aldrig hade åkt till annars. Och nästan hela Europa, plus Japan och Korea.

Men allt är inte glamour. Det har funnits resor med sjukdomar, enkla förhållanden, ja till och med vägglöss.

– Just då är det inte jättekul. Men när man har bra människor runt sig och får göra det man älskar, då kan även de tuffaste veckorna bli hanterbara. Efteråt blir det ofta de starkaste minnena och historier man kan skratta åt.

Vinnarskalle, disciplin och vardagsmod
Bakom pallplatser och rankingar finns en vardag som kräver disciplin. Resultaten kommer från hård träning hemma. Tara kör cirka 14 pass i veckan, och tävlar ungefär en gång i månaden. Rutinerna är tydliga.

– Det svåraste kan vara att säga nej till kompisar, fester och i stället välja att sova bra, äta rätt och hålla sig till planen. Allt räknas, inte bara vad jag gör på tävlingar.

Press och perspektiv
Att vara ung, framgångsrik och uppmärksammad innebär förväntningar. Men Tara har lärt sig att vända dem till något positivt.

– Om folk förväntar sig att du ska vinna finns det ju en anledning, brukar jag tänka. Det betyder ju att du är bra. Så det behöver inte vara något negativt.

För henne handlar det om att byta perspektiv, från omvärlden till det egna arbetet.

– Jag gör ju det här för min skull. För jobbet jag har lagt ner. Kan jag stå där och veta att jag har gett mig själv de bästa förutsättningarna – tränat hårt, ätit bra, sovit ordentligt – då kan jag vara lugn. Oavsett hur det sedan går, för jag har gett mig själv en ärlig chans.

”Tryggheten finns i förberedelserna. I att veta att man gjort allt som står i ens makt”.

Med satsning mot världstoppen
Satsningen fortsätter, med fullt fokus på utveckling och nya internationella utmaningar. Men blicken är redan längre fram.

Att sikta mot OS är inget nytt för Tara. Efter genombrottet 2024 har målet blivit ännu tydligare.

– Varför skulle man inte sikta mot världstoppen? Varför skulle inte jag kunna ta OS-guld, säger hon.

Det är såklart svårt, men inte omöjligt.

För henne handlar det inte om att lova ett resultat, utan om att kunna stå på mattan med en känsla av lugn.

– Varje dag fram till dess är lika viktig. Jag vill veta att jag har gett allt. Att jag inte ångrar en enda dag.

Det sättet att tänka präglar också hennes relation till judo. För Tara är sporten större än medaljer och rankingar. Judo är en kampsport med rötter i Japan, byggd på teknik, balans och respekt både för motståndaren och för sig själv. Man tävlar i viktklasser och graderas med bälten, där svart bälte, första dan, markerar den första mästargraden. Men lika viktigt som graderingar är kulturen runt mattan. Hon lyfter fram judons tydliga värdegrund och jämställdhet – samma regler, samma domare och samma prispengar för tjejer och killar.

– Det är en väldigt fin sport.

”Det blir som en familj. Man får med sig så mycket som man har nytta av i vardagen, inte bara i träning och tävling”.

Och man behöver inte elitsatsa för att börja. Hennes råd till den som är nyfiken är enkelt.

– Hitta en klubb där du bor och gå dit och testa. De flesta klubbar har dräkter att låna, sedan är det bara att prova.

Själv fortsätter Tara att träna, resa och förbereda sig med blicken fäst framåt och fötterna stadigt på mattan.

– Mitt mål är att kunna stå där 2028 och veta att jag gjorde mitt bästa!