Bryggeriet i Bromma är i förvandling. Inte bara fysiskt, utan också i sättet att tänka kring resurser. Med ett nytt idrottscentrum och ombyggda lokaler på gång, har platsen blivit scen för ett pilotprojekt i återbruk, där gamla material får nytt liv.
– Vi har verkligen fått testa oss fram, säger Nina Mikaelsson, hållbarhetsstrateg och återbrukssamordnare.
Mod är vårt mantra
Målet har varit tydligt från start, att ta tillvara så mycket som möjligt när gamla lokaler rivs eller byggs om. Det har handlat om allt från armaturer och ventilationskanaler till innertak, wc-stolar och trappdelar. Men att bara demontera allt i gott skick och lägga på lagret räcker inte.
– Vi bygger en struktur som gör återbruk enklare. En plattform där man kan se vad som finns, vad det är för kvalitet på produkterna, mått, antal och så vidare. Först då kan man börja jobba systematiskt med återbruk, säger Stefan Mossvall på S:t Erik Markutveckling som initierat projektet. Och det viktigaste är kanske det mest grundläggande - att våga testa.
Hittar rätt material, till rätt plats, i rätt tid
– Vi har insett att det behövs både återbruks- och behovsinventering parallellt, säger Nina. Förprojektering hjälper oss att hitta rätt material till rätt plats redan innan rivning. Då blir återbruket meningsfullt, säger hon.
Och det gäller att få med alla – projektörer, arkitekter, hyresgäster – i processen tidigt. Kommer återbrukstänket in för sent, är det lätt att man redan ritat in andra saker och då är det svårt att backa.
– Det är alltid enklare att beställa nytt, förtydligar Stefan. Vi måste tänka cirkulärt från start, bygga in återbruket i hela kedjan. Från kravställning till färdiga lösningar.
Säkert material kräver koll
Innan demontering görs även miljöinventeringar för att sortera bort farliga ämnen – till exempel fogar i gammalt tegel. De flesta produkter och material har dock varit smidiga att återbruka - som dörrar, armaturer och ventilation, berättar Nina. Medan vissa har varit betydligt svårare.
– En lärdom är att tydligt avgränsa vilka produkter vi ska fokusera på. Allt funkar inte och då får man acceptera det, förklarar Nina.
– Rullportarna blev en överraskning. Vi trodde att de skulle gå att återbruka men det var för många rörliga delar, säkerhetskrav och el. Det blev för komplext säger hon, samtidigt som hon betonar att återbruk sällan handlar om tekniska hinder, utan om organisation. Det är många aktörer som behöver vara med och samspela. En viktig nyckel har därför varit att involvera rätt människor i rätt skede.
– Det skapar förståelse och engagemang, säger Nina.
Lärdomar som bygger vidare
Och lika viktigt som det praktiska är det att samla in erfarenheter. Under projektet har Nina haft regelbundna uppföljningsmöten med de olika projektgrupperna där montörer och andra yrkespersoner delat med sig av vad som fungerar och inte.
– Att samla in det vi lärt oss och föra det vidare till nästa delprojekt är otroligt viktigt. Hon pekar även på hur värdet av återbruk kommer öka när priserna på nytt material stiger och resurserna sinar. Kompetensen som byggs upp här, kommer vara hett efterfrågad i framtiden, förutspår hon.
Framtiden flyttar in
Nu går projektet in i en ny fas. Lokaler ska hyras ut, och nya verksamheter flytta in. Här blir återbruk en del av dialogen med kommande hyresgäster.
– Det gäller att prata om det tidigt. Vi vet ju inget om deras behov och det kan vara svårt att beräkna volymer. Kanske har de till och med högre hållbarhetsambitioner än vi, säger Stefan.
– Det värsta som kan hända är att de får en ny toalettstol i stället för en återbrukad, skrattar han.
Bryggeriet visar att det går
Att få vara med hela vägen, från första planering och behovsinventering, till demontering och återmontering har varit roligast enligt Nina.
– Det är så värdefullt att få följa hela kedjan. Att förstå varje steg, varje val och hur allt hänger ihop. Bryggeriet i Bromma visar att det går. Att återbruk inte bara är ett hållbart alternativ, utan en möjlighet att bygga om och bygga klokt. Att tänka nytt kring det som redan finns.
– Vi har lärt oss otroligt mycket. Inte bara om material, utan om hela återbruksprocessen. Och om människorna som gör den möjlig, avslutar Stefan.