Pingis, press och passion

Det började hemma i källaren, i ett extra rum, där mamma och pappa ställde upp ett pingisbord och syskonen spelade för skojs skull. Ingen kunde då ana att just de där rundpingisduellerna skulle bli startskottet för en karriär som tagit Linda Bergström hela vägen till OS och världens största arenor. Nu blickar hon framåt mot ännu en arena – det nya idrottscentrumet i Bryggeriet i Bromma – där hon drömmer om att en dag arrangera SM.

 – Från början spelade jag bara för att det var kul och hade inte en tanke på något annat. Men när jag väl gick på min första riktiga träning i Ängby SK i Bromma, fastnade jag direkt. Jag ville bara fortsätta, säger hon.

För Linda är det just utvecklingen som driver henne. Viljan att bli bättre.

– Det finns alltid något nytt att träna på. Och känslan, när man får till det där man har övat på i en match… den är helt underbar.

Hon beskriver bordtennis med tre ord: snabbt, skruv och roligt. ”Svårt” vill hon inte säga, för då kanske folk inte vågar prova.

”Jag har alltid med mig två racketar för säkerhets skull”

Laddar lagom på vägen mot toppen
I många år tränade Linda fyra till fem timmar om dagen – två pingispass och fysträning ovanpå det. I dag, när kroppen kräver mer återhämtning, nöjer hon sig med ett rejält pass om dagen. Resten av träningen lägger hon gärna på cykeln.

– Jag älskar långpassen på Ekerö. Två timmar på sadeln, fyra mil i benen. Det är min frizon utanför hallen.

Inför en match handlar det mycket om rutiner. Halvtimmen innan start ska man lämna in sitt racket för kontroll, där domarna ser till att allt är i ordning. Plattorna får till exempel inte vara för tjocka eller att racketen är konkavt. Det är en hel vetenskap.

– Jag har alltid med mig två racketar för säkerhets skull, men ett är lite mer av en favorit. Det kan vara för att jag vunnit en viktig match med det, erkänner hon.

Det sitter i huvudet, men det känns bara mer rätt. Efter kontroll går hon och byter om, värmer upp och lyssnar på musik för att ladda lagom.  

– För mig är det viktigt att inte bli för övertaggad.

”För mig handlar det om att behålla lugnet, visa mig stark och övertyga mig själv om att jag klarar det här”

Att hantera pressen
OS i Paris 2024 blev en höjdpunkt i karriären. Och en revansch. Efter Tokyo-OS, där pandemin satte sin prägel på hela tävlingen och pressen blev för tung, lyckades Linda hitta ett nytt lugn, berättar hon.

– Jag har jobbat mycket med det mentala, tagit hjälp av en coach och jobbat med mitt beteende, hur jag är på banan. För min del handlar det om att behålla lugnet, visa mig stark och att övertyga mig själv om att jag klarar det här.

Men även att visualisera bra saker.

– Ett av mina absolut bästa och starkaste minnen är till exempel när vi, svenska damlandslaget, slog Hongkong och det var jag som satte matchbollen… Den känslan glömmer jag aldrig!

”Min dröm är att kunna arrangera Senior-SM här. Och att fler barn och unga får chansen att hitta till sporten.”

Ny pingisarena: en smash hit
För Linda är bordtennis, eller pingis som hon själv kallar det, så mycket mer än spel på elitnivå. Det är en sport där alla kan vara med, menar hon.

– Du kan börja som barn, som vuxen, till och med som pensionär. Kan du träffa bollen kan du spela, och du kan fortsätta tills du är 100 år. Det är något av det finaste med vår sport.

Nu ser hon fram emot invigningen av Ulvsunda Idrottscentrum som hon hoppas ska ge sporten nya möjligheter.

– Det blir ett jättelyft. Min dröm är att kunna arrangera exempelvis Senior-SM här. Och att fler barn och unga i Västerort får chansen att hitta till sporten.

När Linda inte tränar, tävlar eller reser, är det naturen som lockar. Båtturer på sommaren, längdskidor på vintern. Och en dag, när pingiskarriären är över…

– Då vill jag göra en svensk klassiker. Vättern, Vasaloppet, hela paketet. Det blir min nästa utmaning. Men just nu är blicken riktad några veckor framåt, med fullt fokus på EM i Kroatien.

”Tränar du hårt, och har kul på vägen, kan du bli hur bra som helst”

Budskapet till unga spelare
– Det spelar ingen roll hur bra du är som tolvåring. Jag var faktiskt ingen jättetalang själv. Men tränar du hårt, och har kul på vägen, då kan du bli hur bra som helst!